Testo Dialog i mariagrnd Bjorn Afzelius

Dialog i mariagrnd

Dr satt hon i mnskenet, blek och ensam
I grnden, bland lera och sten
I slitna klder och med hret p nda
Och med nakna blfrusna ben
Hennes gon stirrade rakt genom mrkret
Mot muren mittemot
Hon viskade stilla med trasiga lppar:
Oh gud, vad har jag gjort?
Vlkommen hit, min unge man.
Ni har vl inte gtt fel?
Ni ler s frnjt fast ni str hr i srjan
Men ni har kanske druckit en del
Jag ser p ert ansikte och era klder
Att ni inte alls hr hit
Era klder r nya, era skor r s fina
Och er hy r s vacker och vit
Varfr sitter du hr p marken och fryser?
Sa jag och vinglade till
Jag ser ju att du darrar och sklver och ryser
r det verkligen detta du vill?
Jag knner ett stlle dit vi kan g
Jag r lika ensam som du
Fast jag har pengar och du ingenting
S r vi tillsammans just nu
Oh dr tar du fel, min unge vn
Jag r inte ensam, bara kall
Det finns mnga som har lika lite som jag
Och en del har ingenting alls
Nej, jag sitter p marken fr att benen r trtta
Och jag sklver mest av grt
Men sorgen jag knner och vrken i kroppen
Kan era pengar kanske gra nt t
S jag satte mig ner p marken bredvid
Och hon var vacker och vn som ett troll
Och T-banan stngde och vi hrde sista tget
Ta av och frsvinna p hll
Jag somnade under den stjrnklara himlen
Och nr jag vaknade hade hon gtt
Men i handen hll jag en liten bit papper
Med kvinnans adress som jag ftt
Nu r jag tillbaka dr jag hr hemma
I mitt tta kubikmeters rum
Nu r det bara vggen som mter min stmma
Men betongen r dv och stum
Idag tog den frihet jag stal mej slut
Efter tio dar i snn
Fyra par hundar och nio pistoler
Kom nr jag sprang ver sjn
S nu sitter jag hr, utan sol eller stjrnor
Och klockan kan va' vad som helst
Och jag tnker p kvinnor och p brnnvin och Jesus
P Lenin och p Marx' manifest
Och jag tnker p lagen som lter en utslagens
Liv bara rinna ut
Nr den samtidigt skyddar frbrytarna som
Snart ser till att vr luft tar slut
Jag har stulit och rvat och rymt och blitt fngad
Drfr sitter jag hr
Medan dom som har lurat sitt folk p miljoner
Lever i Basel och Bern
Men jag tnker rymma s lnge jag lever
Man kan inte bo som en hund
Och det kommer en dag d sanningen segrar
S sant som att jorden r rund
Frr nr man inte var stmplad som farlig
Fick man ibland komma ut
P grden och tala med dom andra
Och enas kring nya beslut
Men har man svikit frtroenden s mnga gnger
Som jag har hunnit med
D r det skrast fr landet, fr Gud och fr kungen
Att man hlles i avskildhet
Jag funderar ibland ver dom som har medel
Att betala min mat och min sng
Nr s mnga av dom som slpps ut hrifrn
S snart r tillbaka igen
Hur har dom mage att kalla det vrd
Nr man tvingas att leva ett konstgjort liv
Och vad dom egentligen menar med teranpassning
Nr man frnedras hr hela ens tid
Nr man sitter som jag d har man all tid
I vrlden att tnka p
Att trots att man lever sitt liv i en bunker
S finns det alltid en chans att g
Och det rddar frstndet att man lever med knslan
Av att snart kunna sl sej fri
Men hur kommer det att g nr ngon bestmmer
Att nsta gng tar dom ens liv?
Jag talar ofta om revolutionen
I mina brev till dig
Och jag jobbar s gott jag kan fr att f
Dom andra att ena sig
Fr vi r ju nd av samma slag
Bde arbetare och tjuv
Vi r alla frtryckta av dom som har pengar
Men hmnden blir dubbelt ljuv
Men nu lmnar jag dig, du min fattiga kvinna
Som r min enda tro
Fast jag knappast vet vem du r eller liknar
S knner nn till mina ord
Det r svrt att n dej nr jag r ute
Ja, det r svrt att hinna fram
Och om du inte lngre vill ha mina plgor
S ge mitt brev till nn ann'
Och om du inte lngre vill ha mina plgor
S ge mitt brev till nn ann'